Vad?

Många i vår stad bor ensamma och trivs med det, men allteftersom vi blir äldre ökar risken för att vi ska falla eller bli sjuka. Då uppstår ofta oro för hur det ska gå om olyckan är framme och det inte finns någon som kan hjälpa. Om vi kan minska den oron med bra lösningar kan vi få fler goda år i hemmiljö.

Det behöver inte vara så komplicerat i början, ett telefonsamtal om dagen för att stämma av att allt är som det ska kan räcka mycket långt. Problemet är att det kräver en stor insats av personal för att kunna ringa tillräckligt många tillräckligt ofta. Men om man kunde låta den senaste tekniken hjälpa till att ringa? Är det möjligt att träna upp en AI att göra enklare telefonsamtal och vad tycker den som blir uppringd? Är det tryggt att veta att det märks om jag inte svarar eller är det obehagligt och läskigt?

CallKnut är inte tänkt att ersätta trygghetslarm, eller vara del av myndighetsutövning, utan ska vara ett stöd för redan existerande nätverk. Robotar ska inte ersätta mänsklig kontakt utan hjälpa oss att kunna ägna mer tid åt varandra.

Varför?

Jag skulle väldigt gärna ha en katt.

Vi fick ett brev från Ann som skrivit in till kommunen om sin ensamhet och oro för att om en olycka skulle ske kanske ingen skulle märka det på flera dagar eller rentav veckor. Ann skrev också att hon gärna skulle vilja skaffa en katt för att få sällskap, men tanken på vilket lidande den skulle få utstå om något skulle hända henne fick henne att avstå. Något trygghetslarm vill hon inte ha (så gammal är hon inte!) men kanske något sätt att ”checka in” med telefonen kunde fungera?

Det borde ju inte vara så svårt tänkte vi, och det var det inte heller. Vi tog fram en prototyp-app där Ann ringer ett telefonnummer innan lunch för att ”grönmarkera” sig själv i en databas. Ingen behöver svara, det räcker med att en eller två signaler går fram. Kommer det inget telefonsamtal blir det rött i registret på Anns rad. På så sätt får anhöriga, vänner eller volontärer en indikation på att kolla så att allt står rätt till med Ann.

Nu tar vi projektet vidare och ser om vi också kan ringa upp med hjälp av teknik.

Hur?

Det är viktigt att inte stirra sig blind på den tekniska lösningen. För Ann började vi med ett telefonnummer som hon kunde ringa in på, men snart kom vi på att det var enklare att gå in på en webbsida och klicka i. Då kunde hon också se att hon var ‘grön-markerad’.

Men det behöver inte stanna där. Nu tittar vi på hur det fungerar med automatiska uppringningar  och vill gärna testa att låta sensorer på vattenkranen göra ”incheckningen”. Om ingen svarar eller om vattnet inte rinner på morgonen har kanske något hänt.

Precis som ett utforskande test ska göra, så väcks flera utmaningar. En stor fråga är vad händer om det ingen svarar eller vattnet inte börjar rinna? Vem ska ta kontakt? Men också vem ska äga och förvalta lösningen? Dessa frågor kan verka omöjliga att ge ett bra svar på, men det är just därför vi måste fortsätta vara innovativa och våga ifrågasätta traditionella sätt att jobba. För lösningar finns, och i många fall kommer de att kännas otroligt självklara när vi väl har dem framme.

Effektmål

Ökad trygghet bland ensamma äldre

Invånarinvolvering

Initiativet är väckt av en av våra medborgare och kommer att testas tillsammans med frivilliga

Kontakt

Namn: Johan Müllern-Aspegren
E-post: johan.mullern-aspegren@helsingborg.se

Namn: Mikael Håkansson Mansdorff
E-post: Mikael.HakanssonMannsdorff@helsingborg.se

Namn: Tina Olofsson
E-post: Tina.Olofsson2@helsingborg.se